Jag berättade igår att jag hade en jobbig bilresa till och från Stockholm. Min bil bråkar med mig. Gissa om jag bad Herren om hjälp att komma fram utan incidenter. Visst fick jag hjälp. Jag kom fram som jag skulle. Visst är det ett tacksägelseämne att allt gick bra. Man ska inte glömma att tacka Herren för gåvorna man får.
Jag har upplevt att jag fått bönhörelse under hela livet.
Det började redan i småskolan. Fröken hade en tävling i klassrummet. Högsta pris var en krona. En krona på den tiden var mycket pengar. När vi syskon skulle gå på bio fick vi en krona var. Biobiljetten kostade 75 öre och resten räckte till en tablettask.
Jag var så sugen på den där kronan och bad till Gud att jag skulle få vinna den. Och det gjorde jag!! Jag blev så förbluffad. Fick jag kronan för att Gud hört min bön? Jag skämdes för att jag bett om en sådan världslig sak. Men också tacksam. Jag upptäckte så småningom att allt jag bad om, fick jag. Jag insåg vilken kraft det finns i bönen. Jag blev så ödmjuk inför den stora gåvan att jag inte vågade be om världsliga saker. Jag bad för mina nära och kära, släkt och vänner. Hälsa och välgång. Självklart, om jag var orolig för något så bad jag.
I ärlighetens namn måste jag erkänna att det finns tillfällen då jag inte blivit bönhörd exakt som jag velat. Vid ett tillfälle kom dessa ord till mig: ”Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer.”
Jesaja 55:9
Jag har då förstått att Herren hade andra planer som senare visade sig vara bättre än det jag bad om. Till och med att jag känt att jag behövde gå igenom någon prövning för att utvecklas. Om det är sant vet jag inte, men det kinesiska ordet för kris ska vara detsamma som för utveckling.
Barnaskara 
Kommentera