Jag är så tacksam för min lilla katt. Han är ett sällskap och någon att bry sig om. Jag lever ensam sedan min man gick bort för 5 år sedan.
Titta på katten. Han har samma färger som stockar i vägg och tak. Jag bor i ett timmerhus. Det kan inte vara en slump att denna katt kom till mig. Han hör hemma här. En gåva av Herren.
Man ska inte glömma att tacka för gåvorna man får. Man ska inte ta något för givet. Det finns så mycket att tacka för, även om det känns tungt ibland. När man tänker efter vad som är bra, blir man faktiskt gladare.
En gång fick jag ett bönesvar som jag var så tacksam för. Hur skulle jag tacka Herren? Jag tänkte att jag måste göra några uppoffringar. Men vad? Jag ville fråga Herren vad han kräver av mig nu som tack. Jag gjorde som jag brukar när jag vill få ett tilltal från Herren. Jag tog fram en stängd Bibel. Blundade och satte två tummar i Bibeln och öppnade den där tummarna satt. Det första ögonen föll på var texten från Psaltaren 105:1:
”Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk!”
Va! Är det allt som krävs av mig? Det enda jag behöver göra är att tacka Herren. Det var som en tung filt lyftes av mig. Herren kräver bara att jag ska tacka honom och berätta om hans verk. Så enkelt.
Detta står i Filipperbrevet 4:6-7
”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.”
Barnaskara 
Kommentera