Barnaskara

Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.
Ps 73:26

Jag kämpar med min cancer. Igår, när jag var i stan, fick jag samtal från sjukvården. ”Åk genast till akuten. Dina mediciner kan ha påverkat ditt hjärta.”

Måste jag åka och sätta mig på akuten? Det har jag dåliga erfarenheter av. De är så överbelastade att man kan få sitta där hela natten innan man får hjälp. Dessutom är det fyra mil dit.

Som tur är har jag en vän jag kunde åka till i stan. Själv bor jag 2,5 mil utanför stan. Det löste sig så smidigt. Ambulanspersonal kom med sin utrustning och kollade EKG och annat hemma hos vännen. Alla värden såg bra ut. Jag slapp åka till akuten. Vi tackade Herren för att allt löste sig så bra och att alla värden såg bra ut. Och jag är tacksam för vännen jag kunde vara hos. Jag kunde sedan åka hem till katten.

Det här tog på psyket. Idag låg jag och grät i sängen. Ska påfrestningarna aldrig ta slut? Då kom min lilla vän, katten Findus, och la sig på min mage. Tittade mig länge i ansiktet, lät sig klappas och la sig sedan tillrätta. Det är sällan han kommer och lägger sig på min mage. Det var som om han förstod och ville trösta mig.

”din käpp och stav, de trösta mig”
Ps. 23:4
Detta är en rad ut psalmen 23 ”Herren är min Herde”.
Den psalmen har haft så stor betydelse för mig och för många människor i generationer bakåt i tiden. Det ska jag berätta om en annan gång.

”Käpp och stav” ser jag som en symbol. Trösten kan komma i många skepnader. Tröst och stöd fick jag av både människa och djur denna gång