Nu har jag inte skrivit på nå några dagar. Jag har varit dålig. Trött och orkeslös. Och fått fördjupade symtom som tyder på hjärtinfarkt. Onkologen skickade mig till akuten.
Gissa om jag hållit på att tappa modet. Pastorn har jag inte kunnat träffa då också han fått förkylningssymtom och måste isolera sig. Men mina systrar och bröder i kyrkan har ändå bett för mig. Och det har hjälpt.
Självklart ber jag också för mina systrar och bröder. Både i och utanför kyrkan.
Kollade på mina Mannakort. Där står:
”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.”
Johannes 14:1
På akuten kunde de inte hitta något fel på hjärtat. Jag fick åka hem, det jag helst av allt ville.
Nu vill jag tacka och ära Herren. Han är med i allt. Man ska inte ta allt för givet.
”Prisa stolt hans heliga namn; de som söker Herren må glädja sig.”
1:a Krönikerboken 16:10
Tänk att man måste riskera att förlora det självklara, i mitt fall ett friskt hjärta, innan man förstår att tacka för det goda och självklara! Nu tackar jag Herren för att mitt hjärta är friskt.
Det är som min kloka svärmor sa en gång. Hon var född i slutet av 1800-talet och hade i sin ungdom en liten bondgård.
”Man värdesätter inte kon förrän båset står tomt.”
Barnaskara 
Kommentera